I många organisationer finns det tydliga beslutsägare för ekonomi, strategi och affärsutveckling. Budgetar har ansvariga. Investeringar har mandat. Risker har ägare.
Men när det gäller beslut om människor, rekrytering, bedömning, ledarskap, utveckling och succession, är bilden ofta en annan.
Besluten fattas. Konsekvenserna uppstår.
Men ansvaret är otydligt.
Detta är inte ett ledarskapsproblem i första hand. Det är ett styrningsproblem.
Ett osynligt styrningsproblem
Organisationer fattar varje dag beslut om människor som påverkar resultat, kultur och genomförandekraft under lång tid framåt. Ändå saknas det ofta ett tydligt svar på vem som äger kvaliteten i dessa beslut över tid.
HR ansvarar för processer.
Chefer ansvarar för val.
Ledningsgrupper ansvarar för resultat.
Leverantörer ansvarar för metoder.
Men ingen ansvarar fullt ut för om besluten som fattas är jämförbara, träffsäkra och möjliga att förbättra.
När ansvaret fragmenteras på detta sätt uppstår ett system där alla är involverade – men ingen är ansvarig.
När alla är involverade men ingen äger beslutet
Ett tydligt tecken på att beslut om människor saknar beslutsägare är att organisationen inte kan svara på grundläggande frågor om sin egen beslutslogik.
Fattar vi bättre beslut om människor idag än för tre år sedan?
Ser våra bedömningar likadana ut mellan affärsområden och länder?
Vilka beslut om människor har haft störst negativ affärskonsekvens?
När sådana frågor saknar svar beror det sällan på ointresse. Det beror på att ingen äger frågan.
Godtycke som system
I frånvaro av tydligt ägarskap uppstår något som kan beskrivas som strukturerat godtycke.
En chef rekryterar utifrån erfarenhet och magkänsla.
Nästa använder ett verktyg.
En tredje prioriterar personkemi.
Varje beslut kan framstå som rimligt i sitt sammanhang. Men sammantaget tappar organisationen styrning. Kvaliteten i besluten blir personberoende och flyttar med individer istället för att byggas in i systemet.
Varför detta ofta accepteras
Beslut om människor upplevs ofta som särskilt komplexa. De ses som situationsberoende, svåra att standardisera och riskerar att uppfattas som för tekniska om de struktureras för tydligt.
Många organisationer är rädda för att struktur ska upplevas som begränsande eller avhumaniserande. Därför väljer man hellre otydlighet än precision.
Det är rationellt – men dyrt.
Människor är inte undantagna från styrning
Det som skiljer beslut om människor från andra affärskritiska beslut är inte att de är omöjliga att strukturera. Det är att de ofta behandlas som om de vore det.
Utan gemensamma principer för hur beteenden bedöms och tolkas går det inte att avgöra om ett beslut var bra. Bara om det kändes rätt i stunden.
Vad en beslutsägare faktiskt ansvarar för
Att utse en beslutsägare för beslut om människor innebär inte att centralisera alla val eller ta bort chefers omdöme. Det innebär att ta ansvar för ramverket inom vilket besluten fattas.
En verklig beslutsägare säkerställer att:
- samma typer av beslut baseras på samma typer av data
- bedömningar är jämförbara mellan chefer, team och marknader
- organisationen lär av sina beslut istället för att upprepa dem
- kvaliteten inte är personberoende
Struktur ersätter inte omdöme. Den gör omdöme jämförbart.
Tre förutsättningar för verkligt ägarskap
För att organisationer ska kunna ta ansvar för beslut om människor krävs tre grundläggande förutsättningar.
Ett gemensamt ramverk för beteendeanalys
Organisationen behöver ett konsekvent sätt att analysera beteenden som beslutsrelevant information, inte som personlighet eller självinsikt. Strukturerad beteendeanalys skapar ett gemensamt språk som gör bedömningar jämförbara över roller, team och marknader.
https://finxs.se/extended-disc
Systematisk återkoppling på beslutsnivå
Utan feedback på hur beslut faktiskt faller ut går det inte att förbättra dem. När 360-feedback används som beslutsstöd, inte bara som utvecklingsverktyg, blir det möjligt att identifiera mönster som påverkar prestation och kultur över tid.
https://finxs.se/360-feedback
Feedback som en del av styrning
Feedback är inte en individuell aktivitet. Det är en del av organisationens styrning. När feedback struktureras på organisationsnivå skapas underlag som visar var systemet fungerar och var det brister, bortom enskilda individer.
https://finxs.se/feedback-i-organisationer
Från otydlighet till ansvar
Så länge beslut om människor saknar tydliga ägare kommer organisationer fortsätta att diskutera symptom istället för orsaker, investera i insatser utan tydlig effekt och förlita sig på enskilda skickliga chefer istället för robusta strukturer.
Att ta ägarskap handlar inte om kontroll.
Det handlar om ansvar.
Och i organisationer där människor är den största investeringen är det ett ansvar som inte längre går att skjuta på.
