Certifieringar används ofta som en genväg till trygghet. För köpare signalerar de kvalitet och för leverantörer signalerar de legitimitet. För organisationer blir de ett sätt att visa att man “gjort rätt”.
Problemet är att DISC-certifieringar i sig inte säger särskilt mycket om kvaliteten i faktiska beslut.
Detta är inte ett angrepp på DISC som metod. Det är ett ifrågasättande av hur certifieringar används – och vad kunder felaktigt tror att de garanterar.
Certifiering som symbol snarare än styrmedel
I många organisationer fungerar certifieringar främst som en symbol. En bekräftelse på att någon har gått en utbildning, klarat ett test eller uppfyllt formella krav.
Men symboler styr inte beteenden.
Att vara certifierad innebär ofta att man:
- har lärt sig en modell
- kan återge definitioner
- förstår ett teoretiskt ramverk
Det innebär däremot sällan att:
- bedömningar görs konsekvent över tid
- analyser håller jämn kvalitet mellan personer
- beslutslogiken är gemensam i organisationen
Certifiering visar att något har hänt vid ett tillfälle.
Kvalitet handlar om hur något görs varje gång.
Varför kunder överskattar certifieringars värde
Många kunder efterfrågar certifieringar eftersom de saknar andra sätt att bedöma kvalitet. När kompetens är svår att utvärdera i praktiken blir certifiering en proxy.
Det är förståeligt – men riskabelt.
Certifieringar besvarar ofta frågan:
Har personen varit med om detta?
Men kunder behöver egentligen svar på:
Hur träffsäkra är bedömningarna över tid?
Det är två helt olika saker.
DISC-certifieringar och den falska tryggheten
DISC är ett av världens mest använda ramverk för beteendeanalys. Just därför finns det också en stor variation i hur DISC används, tolkas och kvalitetssäkras.
I praktiken innebär detta att två personer med DISC-certifiering kan:
- analysera samma beteende olika
- dra olika slutsatser
- ge helt olika rekommendationer
Ändå uppfattas båda som “lika kvalificerade” eftersom certifieringen är densamma.
Det är här den falska tryggheten uppstår.
Kvalitet uppstår inte vid certifieringstillfället
En av de största missuppfattningarna kring certifieringar är att kvalitet uppstår när certifikatet delas ut. I verkligheten är det tvärtom.
Kvalitet i beteendeanalys uppstår när:
- gemensamma kriterier används
- bedömningar kan jämföras
- analysen följs upp mot utfall
- avvikelser fångas och korrigeras
Utan detta blir certifiering ett startskott – inte en garanti.
Skillnaden mellan certifierad och konsekvent
Det avgörande är inte om någon är certifierad, utan hur certifieringen är kopplad till faktisk tillämpning.
I många organisationer saknas:
- gemensamma tolkningsramar
- kalibrering mellan bedömare
- uppföljning av bedömningskvalitet
Då blir certifieringen individuell, medan besluten är organisatoriska. Det är en farlig obalans.
När certifiering används för att slippa ta ansvar
Certifieringar används ibland omedvetet som ett sätt att flytta ansvar. Organisationen kan säga:
“Vi använder certifierade konsulter”
Men det säger inget om:
- hur besluten faktiskt fattas
- hur konsekventa de är
- hur väl de håller över tid
Ansvar flyttas från beslutslogik till formell kompetens. När resultaten uteblir ifrågasätts sällan strukturen – utan individerna.
Vad DISC-certifieringar borde stå för
DISC-certifieringar som bidrar till verklig kvalitet kännetecknas inte av innehåll, utan av styrning.
I globala organisationer där DISC används som beslutsstöd krävs:
- gemensamma kvalitetskriterier
- kalibrering mellan certifierade användare
- kontinuerlig uppföljning av hur analyser används
- tydligt ägarskap för metoden
Globala DISC-certifieringar som är kopplade till gemensamma kvalitetskrav och konsekvent tillämpning skapar helt andra förutsättningar än fristående certifikat.
https://finxs.se/extended-disc-certifiering
Varför kunder faktiskt borde bry sig
För kunder handlar detta inte om metodval. Det handlar om risk.
När certifiering används som kvalitetsgaranti utan att kvalitet mäts i praktiken uppstår:
- inkonsekventa bedömningar
- svaga beslutsunderlag
- svårigheter att jämföra resultat över tid
- beroende av enskilda individer
Det är först när kunder börjar fråga hur kvalitet säkerställs efter certifieringen som DISC blir ett verkligt beslutsstöd.
Från certifikat till beslutsförmåga
Certifieringar är inte värdelösa. Men de är heller inte tillräckliga.
Organisationer som tar beslut om människor på allvar flyttar fokus:
- från certifiering till tillämpning
- från individ till struktur
- från utbildning till styrning
Det är där kvalitet uppstår. Inte i certifikatet – utan i hur besluten faktiskt fattas, följs upp och förbättras.
Organisationer som använder DISC som beslutsstöd behöver säkerställa konsekvent kvalitet i tillämpningen – inte bara formell certifiering.
