Personerna i en ledningsgrupp kan ha tillgång till samma rapporter och ändå dra helt olika slutsatser om verksamhetens utveckling. Skillnaderna handlar inte alltid om vilka fakta som finns tillgängliga, utan om hur informationen tolkas, vilka samband man ser och vad man anser behöver prioriteras.
Föreställ dig ett företag som just har avslutat årets tredje kvartal.
Omsättningen har ökat och försäljningschefen ser goda möjligheter till fortsatt tillväxt. Ekonomichefen är mer bekymrad. Marginalerna har försämrats och kostnaderna ökar snabbare än planerat. HR-direktören uppmärksammar samtidigt en hög arbetsbelastning, ökande sjukfrånvaro och chefer som har svårt att hinna med sina uppdrag.
På nästa ledningsgruppsmöte ska prioriteringarna för kommande år beslutas.
Försäljningschefen vill investera i tillväxt. Ekonomichefen anser att kostnadsutvecklingen behöver komma under kontroll innan företaget gör ytterligare åtaganden. HR-direktören menar att organisationen först måste säkerställa att chefer och medarbetare klarar den verksamhet som redan bedrivs.
Det är ett förenklat exempel, men situationen är knappast främmande för den som har arbetat i en ledningsgrupp.
Alla tre kan ha rätt. Försäljningen kan utvecklas positivt samtidigt som lönsamheten försämras och organisationen visar tecken på överbelastning.
Problemet är inte att ledningsgruppen saknar information. Det är att samma information leder till olika slutsatser om vad företaget behöver göra.
Vilken verklighet ligger till grund för beslutet?
Ledningsgrupper arbetar ofta med omfattande beslutsunderlag. Ekonomiska rapporter, försäljningsprognoser, kundundersökningar och personaldata ger information om olika delar av verksamheten.
Ändå kan viktiga strategiska beslut fattas utan att ledningen har undersökt hur dessa delar påverkar varandra.
En positiv försäljningsutveckling behöver exempelvis inte betyda att verksamheten som helhet utvecklas väl. Tillväxten kan vara koncentrerad till kunder med låg lönsamhet, samtidigt som leveransorganisationen får allt svårare att möta efterfrågan.
Omsättningssiffran är korrekt, men den berättar inte hela historien.
Det avgörande blir därför vilka frågor ledningsgruppen ställer till informationen och vilka samband man försöker förstå.
Om diskussionen alltför snabbt övergår till vilka åtgärder som ska prioriteras finns risken att gruppen börjar jämföra lösningar innan den har en tillräckligt gemensam bild av problemet.
Erfarenhet påverkar vad vi uppmärksammar
Erfarna ledare utvecklar med tiden en förmåga att känna igen situationer och bedöma risker. Tidigare framgångar och misstag blir en del av beslutsunderlaget, vilket kan vara värdefullt när informationen är ofullständig eller beslut behöver fattas snabbt.
Samtidigt påverkar erfarenheten vilka signaler vi lägger störst vikt vid.
En chef som tidigare har lett en verksamhet genom en likviditetskris kan vara särskilt uppmärksam på kostnadsutveckling och finansiella risker. Någon med erfarenhet från snabbväxande företag kan ha större acceptans för tillfälligt försämrad lönsamhet om det bedöms skapa långsiktiga möjligheter.
Ingen av utgångspunkterna behöver vara fel. Men de kan leda till olika bedömningar av samma situation.
I en ledningsgrupp förstärks detta av att medlemmarna också har olika ansvarsområden. Försäljningschefen har ofta djupare insyn i kundernas förändrade behov, medan ekonomichefen kan se finansiella samband som inte är lika tydliga i den operativa verksamheten.
Ledningsgruppen behöver dessa perspektiv. Utmaningen ligger i att väga samman dem utan att någon viktig del av helheten går förlorad.
Det kräver att medlemmarna inte enbart presenterar sina slutsatser, utan också tydliggör vilka antaganden, erfarenheter och observationer som ligger bakom dem.
När samsyn blir viktigare än förståelse
De flesta ledningsgrupper eftersträvar gemensamma beslut. Det är rimligt. Organisationen behöver en tydlig riktning och kan inte vänta på att all osäkerhet ska försvinna.
Men det finns en viktig skillnad mellan att vara överens och att ha prövat ett beslut tillräckligt noggrant.
I en grupp där relationerna är goda och samarbetet fungerar smidigt kan det vara frestande att snabbt enas om en lösning. Samtidigt kan invändningar utebli av andra skäl.
En nytillträdd medlem kanske tvekar inför att ifrågasätta en etablerad uppfattning. Någon annan är osäker på om den egna informationen är relevant, medan en tredje väljer att inte driva frågan eftersom den ligger utanför det egna ansvarsområdet.
Det innebär att ledningsgruppens kommunikation och sätt att hantera oenighet kan påverka vilken information som faktiskt används.
En välfungerande ledningsgrupp behöver inte eftersträva konflikt. Däremot måste det finnas utrymme att pröva antaganden, ifrågasätta slutsatser och lyfta perspektiv som inte överensstämmer med majoritetens uppfattning.
Annars kan enighet misstas för kvalitet i beslutsfattandet.
Ledarskapets betydelse för bättre beslut
Förmågan att fatta välgrundade beslut handlar inte enbart om tillgång till information. Den påverkas också av hur ledare analyserar situationer, hanterar osäkerhet, kommunicerar och väger olika alternativ mot varandra.
En ledare kan vara skicklig på att identifiera risker men ha svårare att se nya möjligheter. En annan kan snabbt formulera en riktning men behöva utveckla förmågan att pröva sina antaganden. Ytterligare någon kan vara analytiskt stark men ha svårt att fatta beslut när informationen är ofullständig.
Sådana skillnader behöver inte vara problematiska. Tvärtom kan de bidra till bättre beslut när gruppen förstår och använder dem på ett genomtänkt sätt.
Men det förutsätter att ledarskap inte enbart diskuteras i allmänna termer.
Organisationer behöver kunna identifiera vilka ledarkompetenser som är särskilt viktiga för verksamhetens uppdrag och vilka beteenden som behöver utvecklas.
Med FinxS Ledarskap 52 kan organisationer arbeta strukturerat med utveckling av ledarkompetenser genom individuell analys, reflektion och praktisk träning kopplad till ledarens vardag.
Det är ett sätt att göra ledarutvecklingen mer konkret och relevant för de situationer där ledare faktiskt behöver använda sin förmåga.
Samtidigt behöver individuell utveckling kombineras med ett medvetet arbete kring ledningsgruppens gemensamma beslutsprocesser. Även kompetenta ledare kan fatta svaga gemensamma beslut om viktiga perspektiv aldrig kommer fram eller om antaganden inte prövas.
Det som inte syns i rapporteringen
Återvänder vi till företaget i inledningen finns ytterligare en fråga att undersöka.
Vad händer i organisationen när försäljningen växer samtidigt som marginalerna försämras och arbetsbelastningen ökar?
Kanske har företaget fått fler kunder än de befintliga processerna klarar av. Det kan också vara så att cheferna har svårt att prioritera mellan nya affärer och leveranser till befintliga kunder, eller att vissa funktioner har blivit alltför beroende av enskilda nyckelpersoner.
Det är möjliga förklaringar, inte fastställda samband.
För att förstå situationen behöver ledningen komplettera den ekonomiska rapporteringen med kunskap om hur verksamheten faktiskt fungerar.
Försäljningssiffror visar ekonomiska utfall. Medarbetarundersökningar kan bidra med information om hur arbetssituationen upplevs. Strukturerade beteendeanalyser kan ge ytterligare perspektiv på kommunikation, samarbete och hur människor tenderar att agera i olika situationer.
Inget av dessa underlag ger ensamt en fullständig förklaring.
Tillsammans kan de däremot hjälpa ledningsgruppen att formulera bättre frågor, undersöka möjliga samband och identifiera vad som behöver analyseras närmare.
Det kräver också noggrannhet i tolkningen. Att två företeelser uppträder samtidigt betyder inte automatiskt att den ena orsakar den andra.
En hög arbetsbelastning och försämrad lönsamhet kan ha ett samband, men det behöver undersökas innan ledningen drar slutsatser och beslutar om större åtgärder.
Från olika perspektiv till en gemensam helhetsbild
I större organisationer blir utmaningen ofta mer komplex eftersom informationen är fördelad mellan funktioner, affärsområden och geografiska marknader.
Varje del av verksamheten kan ha väl utvecklade rutiner för uppföljning utan att resultaten för den skull är jämförbara eller möjliga att använda som ett gemensamt beslutsunderlag.
En avdelning kan exempelvis beskriva samarbetet som välfungerande, medan en annan rapporterar återkommande problem. Skillnaden kan bero på faktiska förhållanden, men också på att grupperna använder olika kriterier för sina bedömningar.
Därför är gemensamma definitioner, relevanta mått och strukturerade metoder viktiga när organisationer vill förstå skillnader och följa utvecklingen över tid.
Det gäller ekonomiska och operativa nyckeltal, men också information om ledarskap, samarbete och organisatoriska beteendemönster.
Samtidigt är mer data inte alltid svaret.
Det viktiga är att veta vilken information som behövs för det beslut organisationen står inför, hur tillförlitlig den är och vilka slutsatser den faktiskt kan stödja.
En bättre diskussion innan nästa beslut
Hur skulle ledningsgruppen i vårt exempel kunna komma vidare?
Det första steget är knappast att välja mellan försäljningschefens tillväxtplan, ekonomichefens kostnadsåtgärder och HR-direktörens förslag om att stärka organisationens kapacitet.
Då behandlar man tre möjliga lösningar som om de vore alternativ till samma problem.
I stället behöver gruppen undersöka hur försäljning, lönsamhet och organisatorisk kapacitet påverkar varandra.
Om marginalerna försämras därför att leveranskostnaderna ökar med varje ny kund kan ytterligare tillväxt förvärra situationen. Om försämringen däremot beror på tillfälliga investeringar i en verksamhet med god underliggande lönsamhet kan omfattande kostnadsminskningar skada företagets framtida möjligheter.
Och om organisationen redan har svårt att hantera arbetsbelastningen behöver ledningen förstå vad som begränsar kapaciteten innan den bestämmer vilka resurser som ska tillföras.
Det kan mycket väl visa sig att företaget behöver fortsätta växa, stärka kostnadskontrollen och utveckla sitt ledarskap samtidigt. Men då måste åtgärderna bygga på en gemensam förståelse av vad som faktiskt pågår.
Den förståelsen uppstår inte automatiskt för att alla sitter i samma ledningsgrupp eller har tillgång till samma rapporter.
Den utvecklas när olika perspektiv får mötas, antaganden prövas och information används för att undersöka samband i stället för att försvara redan formulerade ståndpunkter.
En ledningsgrupp behöver inte alltid vara helt överens om hur verkligheten ska tolkas. Däremot behöver medlemmarna förstå var deras bedömningar skiljer sig åt, vad skillnaderna grundar sig på och vilken osäkerhet som återstår när beslutet fattas.
Det är en central del av strategiskt ledarskap: att kunna fatta gemensamma beslut utan att förlora de olika perspektiv som behövs för att förstå verksamheten.
